Här kommer ett ovanligt långt inlägg som blir mitt bidrag till Gems Weekly Photochallenge utmaning som är Klippa.
Det var ett tag sedan jag bloggade och det beror främst på att jag hade semester förra veckan. Trots att vi är mitt i Coronatider så var vi till fjällen till ett ställe som heter Höglekardalen i Bydalen där vi bodde i en stuga. Jag hade lagat mat för hela veckan som vi hade med oss för det finns inte ens en affär i byn. Det är en liten fjällort och vi åker inte slalom, vi var istället ute och vandrade längst skoterleder och på fjället helt för oss själva. Under den vecka vi var där så pratade vi med 3-4 personer när vi var utomhus så jag tror inte att vi bidragit till spridningen av Covid-19.
På torsdag kväll kom min syster och hennes man och stannade tills vi åkte hem på söndag. Hon fyllde 50 år på fredag och jag försökte ge en henne en bra födelsedag trots omständigheterna. Bl.a. så bakade jag scones till frukost, lagade en god middag som jag förberett och dagen innan de kom hade jag gjort en tårta och så fick hon några presenter. Bl.a. ett minialbum som jag gjort med bilder på henne.
På lördag så bestämde vi att vi skulle upp fjället bakom stugbyn. Det går en vandringsled längs kanten av slalombacken som fortsätter upp på kalfjället. Den första biten uppför slalombacken var nästan den jobbigaste och brantaste biten. Underlaget ovanför trädgränsen var för det mesta stenhård skare där inte marken var bar, jag och syrran tog på våra superbroddar och hade perfekt fäste.
Ju högre upp vi kom desto kraftigare vindbyar högg ibland tag i oss. Den lösa snön yrde runt oss och skapade en dimma längs marken.
En klippa blev vårt mål
Vi såg en klippa, den närmaste toppen, som vi satte som mål för vandringen. Nova med sina fyra ben låg ofta steget före. Hon blev väldigt förtjust i min svåger som är duktig på att busa och kasta snöbollar så hon höll sig gärna i hans närhet.
Efter mycket möda nådde vi klippan vi sett ut som mål. Här var vi på ganska exakt 1000 m.ö.h. Till höger, långt bakom Nova och svågern finns områdets högsta topp, Falkfångerfjället, som är 1180 m.ö.h. Här uppe på klippan blåste det extremt mycket så det blev ett kort stopp bara så att alla hann komma upp.
Tjoho, vi klarade det! Min syster och svåger på klippan. Efter fotografering blev det bråttom ner mot mer vindskyddade områden.
Vägen ner gick betydligt fortare och vädret skiftade plötsligt och vi fick en behaglig avslutning på turen.
Utsikten mot nordväst med Åreskutan längst bort i högerkanten av ovanstående bild.
När vi kom ner i fjällskogen var snön djupare men här var det varm och skönt och vi kunde plocka fram matsäcken vi hade med oss. Efter energipåfyllning gick sista biten nerför snabbt. Jag och syrran nötte byxbaken genom att åka på rumpan en bit av slalombacken, där det inte var för brant och inte gick alldeles för fort.
Vilken härlig fotokavalkad från er fjällvecka! Passande nog med klippor till veckotemat.
Vi kom aldrig iväg på vår årliga fjällvecka till Kopparåsen. Ligger längs järnvägen mellan Björkliden och Riksgränsen.
Stormvindar och snödrev kom i vägen. Helt otroligt vad det blåst denna vinter. Och massor med snö dessutom.
Tack Beppan! Så synd att ni inte kom iväg på er fjällvecka men det verkar ha varit hiskeliga mängder snö där uppe vid Riksgränsen. Hoppas det blir av nästa år för det är härligt att vara i fjällvärlden.
Kul att få följa med till fjälls! Vilka strapatser ni fick utsätta er för men vilka naturupplevelser ni fick. Så trevligt du ordnade för din syster, den födelsedagen lär hon aldrig glömma. Tack för en lång rad härliga bilder!
Önskar dig en GLAD PÅSK!
God fortsättning på påsken till dig med! Det är härligt men också spännande i fjällen och nu är jag sugen att få komma dit på sommaren någon gång.
Måste på nytt berömma din nya layout på bloggen som gör att dina vackra bilder än mer kommer till sin rätt.
Gläds åt att se din tolkning av veckans temaord. Och stort tack för denna vandring här. En verklig upplevelse! Så skönt att i princip vara utan sociala kontakter. Och väldigt roligtv öfr din syster att fira 50 årsdagen här uppe. Så mycket gott du ordnade till i stugan.
Önskar dig nu en fin påsk.
God fortsättning på påsken till dig med och så roligt att du gillar layouten på bloggen! Jag känner mig rätt nöjd själv och sugen att försöka blogga mer, men det får vi se hur det går ?.
For en flott tur, og nydelig bilder. 🙂 Tenk å være på fjellet i snøen – uten ski på beina! Det kunne jeg faktisk også tenkt meg.
Tack Marit! Man behöver inte åka skidor bara för att man är i fjällen, det går riktigt bra utan ?. Fast snöskor kunde ha underlätta den dagen då det hade snöat på natten och spåren var lite lösa. Det ska jag ta med mig nästa gång vi åker till fjällen på vintern.
Ett riktigt irl-inlägg:-) Fantastiskt fina bilder. Håller med Ditte, dina bilder kommer mer till sin rätt med din nya layout.
Beundrar er att ni nådde hela vägen upp i det vädret. Jag bara huttrar när jag ser bilderna. Men jag beundrar vyerna ändå. Sitter ju varmt och skönt inne:-)
Tack BP!! Min syster sa på väg upp att hon inte är i sin livs form men tjurig. Det var nog främst tjurigheten som tog oss ända upp?. Efteråt är det också skönt, både i kroppen och i själen att man klarade sitt mål.
Ser inte ut som en plats där coronan kan sprida sig speciellt mycket 🙂 Fina bilder.
Nej, någon corona i den vilda naturen lär det inte ha varit ?. Tack!
Jättefina bilder, men jag längtar inte dit … fjällen, snö, skidor och jag är inte bra kombo.
Tack! Själv körde vi bara kombin snö och fjäll. Några skidor använde jag inte alls under veckan ?
Heisann, den uka var deg godt forunt! Vi trenger slike pauser innimellom, der vi bare kan senke skuldrene, bruke kroppen og puste inn frisk luft og nye panoramautsikten, og etterpå kose oss med matpakke og appelsiner og ”quick lunsj- sjokolade” … skikkelig norsk kost på fjellet ;:OD)
Takk for nydelige bilder !