Jag vill visa lite bilder från en dagstur vi gjorde i den vackraste fjälldal jag sett, Kärkevagge.
Under semestern var vi några dagar på en resa norrut. Målet var att hälsa på kompisar i Kiruna men även att se lite av denna del av landet. En natt övernattade vi i Abisko och på förmiddagen dagen därpå besökte vi först Silverfallet. Där träffade vi ett par som tipsade oss om Kärkevagge och Trollsjön. Vi hade inga speciella planer för resten av dagen så vi körde vidare till Låktajåkka. Där hittade vi två parkeringsplatser längst vägen och det var skyltat så det var inga problem att hitta rätt.
Det är en lättvandrad tur med en väl upptrampad stig utan vad och lite drygt 10 km allt som allt. Början av stigen var rätt brant och vi hade ungefär ca 30 grader varmt i skuggan. Det gjorde att vandringen ändå blev svettig och bitvis jobbig. När vi klarat av uppförsbacken möttes vi av vackra ängar fulla med fjällblommor.
Klippblocken och stenarna skapar ett vackert landskap, Kärkevagge betyder stendalen. Det är ett riktigt sagolandskap.
Trollsjön
Längst inne i dalgången ligger Rissajaure eller Trollsjön. Vattnet i sjön är mörkt turkostgrönt och siktdjupet är det största i Sverige. Man kan se ända ner till botten som är 36 meter ner.
Vattnet var riktigt kallt, isen brukar ligga kvar en bra bit in på sommaren och det kändes. Jag tog ändå ett dopp vilket var skönt svalkande efter den svettiga vandringen.
Nova simmade runt lite mer och fick svalka sig ordentligt.
Det är ett vackert och kargt landskap längst in i dalgången.
När vi vände tillbaka var utsikten bedövande vacker.
Drygt halvvägs in i dalen är det en stor, gräsbevuxen plan som ger ett märkligt intryck. Förklaringen är att smältvatten har transporterat grus, sand och finare material från glaciären ovanför. Materialet har fyllt ut dalgången så mycket att blocken där har blivit begravda. Denna gräsplan är riktigt stor, c:a 600 x 300 m, d v s som 25 fotbollsplaner.
Stenformationer och dalgången i sig själv gör att landskapet känns som taget ur Sagan om Ringen eller Harry Potter. Det är ett landskap bortom det ordinära och känns knappt verkligt.
Detta är en vandring som jag varmt kan rekommendera. Svenska Turistföreningen och Björkliden ordnar guidade vandringar om du inte vill gå turen själv.
