Jag har absolut ingen aning om på vilket vis jag ska tolka veckans tema hos Gems Weekly Photochallenge. Veckans ord är Vis och det var en svår utmaning. Jag har inga ugglor att fota, varken levande eller prydnadsugglor. Pärlugglan som brukar dyka upp på vintern har jag bara hört två gånger i år. Jag hoppas den inte flyttat till ett annat revir, ljudet är så härligt att höra när man går ut på kvällen eller tidigt på morgonen. Dessutom har jag lärt mig av andra deltagare i utmaningen att ugglor inte är speciellt visa.
Ja, ja… jag visar några bilder från en promenad vid havet som jag tog igår efter jobbet. Det blåser en massa just nu men är man klok så kan man välja att gå där det inte blåser som värst. En fördel med att bo i Höga Kusten är att det finns berg överallt. Har man bara koll på vindriktningen kan man välja att gå på ”rätt” sida ett berg för att få lite lä.
Min och Novas promenad gick längs en stig som hade väldigt blandat underlag. Ibland var det barmark, ibland is och även snö som gick över skoskaften där den låg som tjockast. Vis av erfarenhet så hade jag på mig mina Icebugs så jag klarade mig från vurpor och kunde gå tryggt.
Vi gick till ett ställe som heter Storstensudden där det alltid är vackert. Storstensudden ligger i södra änden av en stor vik som heter Gullviksfjärden. Där jag parkerade bilen, längre in i viken, låg det is på havet men när jag kom närmare udden var det öppet vatten. När jag tittat ut över havet så förstod jag, vis som jag är, att den hårda vinden hade tryckt all is mot andra sidan bukten. Det syns på denna bild om man tittar noga. Man ser dessutom hur lugnt vattnet är på den sida där vi gick.
Direkt vi kom runt udden så ökade vinden i styrka. Nova tyckte det var lite konstigt med isbitarna som låg och flöt och rasslade i strandkanten. Hon fiskade upp en tjock isbit som hon sedan gnagde på och bar med sig tillbaka mot bilen. När vi rundat udden var det dags att vända tillbaka, det började mörkna och jag ville inte snubbla runt på den knöliga, isiga stigen i mörker.
På några korta sträckor där träden stod som tätast var det helt bar mark. Här blev det också mörkt och jag var glad att Nova är vit så jag såg var hon befann sig. Vi mötte inte en levande själ under promenaden, vädret, underlaget och tidpunkten på dagen lockade ingen annan hit ut.
Det blev ett konstigt inlägg till temat Vis men det är trots allt fri tolkning och så här blev mitt inlägg.
Med en sådan skön promenad rensar du huvudet från det onödiga och kan ta in ny vishet, så kan jag tänka om ditt inlägg och tänker på mig själv vad en stund i friska luften gör med mig.
Fina bilder från en vacker trakt.
Med en sådan skön promenad rensar du huvudet från det onödiga och kan ta in ny vishet, så kan jag tänka om ditt inlägg och tänker på mig själv vad en stund i friska luften gör med mig.
Fina bilder från en vacker trakt.
Med en sådan skön promenad rensar du huvudet från det onödiga och kan ta in ny vishet, så kan jag tänka om ditt inlägg och tänker på mig själv vad en stund i friska luften gör med mig.
Fina bilder från en vacker trakt.
Tack och du har nog alldeles rätt, att få rensa tankar ger plats för ny vishet.
Bra att du är så vis och klok att du inte ger dig ut utan broddar på kängorna. Här ner i södern behöver jag inte sådana längre :-). Underbart vackra bilder som du har tagit.
Ingrid
Tack! Just nu är broddar ett måste om man ska ut och gå.
Det blev ju ett absolut kanooooon inlägg till temat! Å vilka bilder du tog – helt underbart att titta på. Å du, jag är lika vis som du – Icebugs är ett måste vid ett sådant underlag. De liksom ger både säkerhet och trygghet.
Som sagt ett helt underbart inlägg:-)
Tusen tack BP! Det är tur det finns skor med inbyggda broddar. Innan de fanns tappade jag ett antal ”lösa” broddar lite här och där.
Bra inlägg och fina bilder. Det var roligt att få följa med på din och Novas promenad med alla dessa olika underlag som du är klok nog att hantera, likadant med vindriktningarna. 🙂
Tack! Tur man kan tolka teman på många sätt ?
En jättefin tolkning på temat, jag njöt av varje sekund! Och jag tycker du är ovanligt vis som klär dig i icebugs på promenaderna, jag har själv brutit bägge vristerna och kan inte längre varken åka skidor eller cykla, så då fattar du. Så fina foton du delar med dig. Och visaste fågeln om du frågar mig är korpen! Ha det gott
Tack Paula! Icebugs är verkligen en bra uppfinning, de som kom på dem var riktigt kloka. De lösa broddarna sitter inte fast när jag är ute i terrängen och går. Så tråkigt att dina vrister aldrig blir sig lika efter skadorna.?
Ett så fint inlägg med ett genomtänkt tema! Klokt av dig att gå utanför ramen (iklädd icebugs) och skapa något eget!
Ha det gott!
Inte utan mina Ice-bugs har blivit ngn form av signum denna vinter – liksom de senaste fem.
Förstår inte hur vi kunde klara oss utan dem tidigare.
Kul att få följa din och Novas promenad. Så fina foton!
Ja, tolkningarna är många och alla bäst på sitt egna vis. Gillar bilden då Nova plockar upp isen, man blir ju törstig av promenad. Ha en fin lördagseftermiddag!
Lite grann som jag brukar tycka kul att fota när ingen annan går ut, men för mig blir det mest i regn. Fin bild med hunden vid iskanten, sen gillar jag dina icebugs, kanske investerar i ett par nästa år.
Vilken härlig promenad när du var vis nog att välja läsidan om berget 🙂
Praktiskt med en vit hund ibland, även om hon kanske kan försvinna mot snön emellanåt 😉
En mycket bra och klurig tolkning!
Det blev ett bra inlägg!
Tycker det blev en bra tolkning. Och så skönt att promenera där och rensa huvudet. Och helt fantastiskt vackra bilder!!