Vintrig vandring under mellandagarna

Igår var det en riktigt fin vinterdag som vi utnyttjade till att vara ute i skogen på berget. Det var ca 9-10 grader kallt och himlen klarnade allt eftersom dagen gick.

Jag började att gå med hundarna upp för berget och när jag kommit upp för den första jobbiga backen gjorde jag som vanligt och stannade till, vände mig om och såg på utsikten över trädtopparna.

Den här utsikten tröttnar jag aldrig på.

Hundarna tassar för det mesta en bit i förväg om de inte fastnar på någon spännande lukt som måste kontrolleras.

Jag gick i de spår maken kört upp med skotern under julen och efter ett tag kom han själv efter oss med skotern. När hundarna hörde skotern komma stannade de upp för att lyssna en liten stund innan de sprang för att möta honom.

Terrängen är rätt oländig så han kan inte köra fort men i ett lagom tempo för hundarna att hänga med om de vill.

Jag fortsatte gå upp för berget och maken och vovvarna stannade och väntade på mig allt emellanåt. Just här mötte vi en av byborna som vi pratade med en stund innan vi fortsatte.

Vid vindskyddet på Visarberget stannade han också och där satt Guzzi och Nova och såg mig komma kämpande upp för backen. Det är ingen lätt promenad men väl värd mödan.

Guzzi är lite extra noga med att jag också ska hänga med. Nova bryr sig inte lika mycket, hon vet vid det här laget att jag alltid hittar hem :-).

Från vindskyddet fortsatte vi upp till Milleniumstugan. En tillbakablick mot vindskyddet visade denna vy.

Här uppe lyste solen i sin fulla strålglans som visserligen inte är särskilt stark denna årstid men så underbar att uppleva.

När vi var vid Milleniumstugan hörde vi röster och en familj med nästan vuxna barn kom från andra hållet av berget på skidor upp till stugan. Vi pratade med dem en stund innan vi fortsatt till bergets topp. Här fick vi utsikt åt ett helt annat håll, över den snötäckta skogen som breder ut sig mot norr. Solen hade börjat sjunka och ljuset blev varmt och färgade skogen gul.

Här uppe blåste det väldigt kallt så det blev inga långa stunder då kameran fick jobba. Att dessutom få bägge hundarna att stå still, stå snyggt på ett bra ställe blev omöjligt innan fingrarna hade frusit till is. Detta var den bästa bild jag lyckades få men den är långt ifrån perfekt.

Jag tog en sista bild mot nordost från toppen av Visarberget där vi var på 270 meter över havsytan med kameran innan jag packade ner den i skotern.

Sen tog jag på snöskorna för härifrån fanns inga gamla skoterspår att gå i. Maken körde upp ett spår som han brukar köra för här var vi på vårt eget skogsskifte. Med snöskor gick det perfekt för mig att gå i det rätt mjuka nya skoterspåret. Nu var solen verkligen på väg ner och det var nästan olidligt vackert i skogen så jag tog fram mobilen och tog ett par bilder i det vackra i skymningsljuset.

Ner för berget gick det i ett hujj med snöskor och jag nästan sprang i en del nerförsbackar. När vi var hemma var jag lika svettig som om jag skulle ha kört ett spinningpass. Kändes skönt att jobba bort lite av julmaten och hundarna var trötta och nöjda med att ha varit ute nästan tre timmar i snön.

Idag har vädret varit mycket sämre och vi har tagit det lite lugnare med en inte lika jobbig promenad så får återhämta oss. Sen hoppas jag vi får fler sådana här dagar snart för de gör livet extra vackert och njutbart.