Det allra värsta en hundägare kan vara med om har nu drabbat oss. Vår högt älskade Sally har alldeles för tidigt somnat in en sista gång efter en kort tids sjukdom.
Vi åkte till Sundsvalls djursjukhus med henne sent på lördag kväll i tron att hon hade fått livmodersinflammation. Efter undersökningarna visade det sig att hon fått akuta inre blödningar i bukhålan p.g.a. cancer. Enligt veterinärerna var det ytterst liten chans att hon skulle överleva den komplicerade operationen som krävdes. Skulle hon mot förmodan överleva operationen så måste hon sedan gå igenom en lång eftervård, medicineras resten av livet och kanske få leva ett år till innan hon ändå till slut skulle somna in för gott.
Sally var van att leva ett aktivt, innehållsrikt liv med mycket motion, träning och aktivering på olika sätt. Vi kände efter beskedet att hon var värd mycket, mycket mer än att behöva utstå onödigt lidande sin sista tid i livet. Beslutet att låta henne somna in var svårt men kändes ändå som det enda rätta.
Sally var den snällaste, mest kärleksfulla, kloka, trogna och vackra hund man kan tänka sig. Hon hade en ljuv personlighet och lyste upp även den tristaste dag. Hon var uppmärksam och alltid villig att följa med på något skoj och tyckte bäst om när hela familjen var samlad på samma ställe. Hon följde med överallt och det var aldrig några problem. Så länge hon fick vara med så var hon glad, oberoende av vad vi hittade på.
Sommaren 2015 reste vi med bil till England och givetvis fick Sally följa med. Det blev en oförglömlig resa där Sally hade en central roll. Vi vandra i det vackra engelska landskapet, bodde på ett B&B där hundar var varmt välkomna. Sally fick springa runt och leka med många olika hundar på de öppna ytorna vid havet i Newquay och följde med på restaurang där hon charmade kocken.
Sally blev min allra första hund och hon har med råge slagit alla de önskningar och drömmar jag haft om hur det är att dela livet med hund.
Sally lärde mig massor under de här åren vi fick tillsammans. Vi lärde oss också mycket tillsammans genom egna erfarenheter, roliga kurser och av andra hundvänner. Hennes och mina långa utfärder helt ensamma i skog och mark, till fots eller på skidor är ljuvliga minnen för livet.
Sorgen är stor och tårarna vill inte sluta rinna, Minnet av Sally lyser som den starkaste stjärna och kommer aldrig att slockna. Saknaden är smärtsam efter min bästa vän i vått och torrt. Att aldrig mer få se in i dessa kärleksfulla, snälla ögon kommer jag aldrig att vänja mig vid.
Sally min lysande stjärna, du fattas mig!!
Detta inlägg får också bli mitt sorgliga bidrag till Gems Weekly Photochallenge där veckans ord är Lyser. Just nu ser jag inget som lyser starkare än minnet av Sally!
Så sorgligt att din älskade Sally har gått ur tiden! Det har varit så roligt att möta henne här på bloggen vecka efter vecka, saknaden kommer att bli stor också för mig! Ett ljus i mörkret att du har så fina minnen av henne. Så klokt att inte förlänga hennes lidande men jag förstår att det var ett svårt beslut.
Stor kram!
Tårarna rinner…. som du säger det är en hundägares värsta mardröm… styrkekramar till er ❤️
Åh, va tråkigt Helén…:-(. Tårarna rinner på mig också när jag läser din fina text. Det är en så jobbig dag när man tar ett sista farväl av sitt husdjur och inträffar den dagen helt plötsligt också så är man ju än mindre förberedd men man måste försöka minnas alla fina dagar man haft tillsammans. Kram
Så tråkigt att höra om Sally, som verkade vara en mycket speciell och vacker hund. Det är baksidan av att vara djurägare , att ta de svåra besluten för en kär vän, men man får tänka på all glädje man delat. Jag tror att hon tassar bredvid dig.
Så vacker text om finaste mamma Sally ❤
Ni finns i våra tankar hela tiden
Kram/Nina och Ymer
Så fint och vackert du skriver om din Sally! Kärleken lyser genom hela inlägget Helén.
Tröstekram
Å verkligen trist….det värsta är när de blir sjuka och man inte kan göra något….fint du skrivit om Sally.
Ååhhh … så sorgligt och så otroligt ledsamt att Sally inte finns med dig längre.
Underbart skrivet och underbara bilder. Hon fick leva ett fantastiskt liv … och skönt ändå att hon slapp gå igenom operationen och efterföljande jobbiga behandlingar.
Jag lider med dig – och vet vad du går igenom just nu…
Kram
Så trist å miste hunden sin.
Den er menneskets beste venn og etterlater seg sorg, men gode minner.
Nej men… Det var inte roligt. Har själv upplevt den sorgen oj, hela 4 gånger. Man är som bedövad ett långt tag efteråt.
Men ni gjorde rätt, den bästa gåva ni kunde ge henne när hon nu blivit så sjuk och tänk vilka fina minnen du har med henne.
Styrkekramar!!!
Så sorgligt att mista sin vän.
Din kärlek LYSER genom hela inlägget och de vackra bilder på en lysande hund.
?
Så sorgligt!! Vet hur smärtsamt det är att förlora en kär fyrfotavän och familjemedlem.
Gick igenom exakt det du beskriver för några år sedan.
Vilken lysande kavalkad du gjort i bild och text över en fantastisk hund!
Styrkekramar!
Åhhh vad tråkigt, jag beklagar verkligen. Dina vackra ord till/om din vän får ögonen att tåras. Jag gick igenom samma resa i november så jag kan så väl sätta mig in i dina känslor.
Så sorgligt! Jag beklagar verkligen. Du har skrivit så vacker, personligt och kärleksfullt om Sally och jag förstår att hon var en viktig del av dig och ditt liv.
Underbara bilder och en lysande kärleksfull hyllning till henne.
Jag läser, känner sorg men också glädje över allt Sally gett er.
En lysande underbar Sally , jag vet då jag förlorat själv en hund pga sjukdom, att förlora ett djur är fruktansvärt Men hon är med och skiner som den stjärna hon är och förblir i era och nu våra minnen
KRAM
Wonder-and lightful photos of an unique dog…
Merry Pentecost
Usch vad sorgligt hundar blir fantastiska vänner man fäster sig vid. Men du har i alla fall jättefina bilder av henne kvar som minne.
Men åh, Helen, så fruktansvärt sorgligt! Jag vet precis hur jobbigt det är och hur svårt det är att fatta att en trogen vän är borta. Många varma kramar <3