Idag kommer ett långt inlägg med mer text än alla de inlägg jag gör med mest bilder. Jag vill så gärna visa lite bilder och berätta om en utflykt jag gjorde för en vecka sedan. Jag har länge tänkt åka till Herrgårdsparken som ligger i Köpmanholmen. Det är inte särskilt långt dit, från oss ca 4 mil, men jag har ändå aldrig varit dit och nu blev det av.
Vädret var perfekt med lagom temperatur, det blåste lite och var mest soligt. Maken skulle iväg och tävla med Nova under helgen så vi skulle ta det lite lagom lugnt denna dag. Inga milslånga vandringar i skog och mark alltså. Därför tyckte jag det passade perfekt att åka till Köpmanholmen och turista på hemmaplan en förmiddag.
Örtagården Köpmanholmen
Först gjorde jag ett litet stopp vid Örtagården Köpmanholmen. Det är en liten, gullig park med örter, blommor och konst. En promenad genom denna lilla trädgård går kanske fort för den är inte så stor men riktigt fin.
Herrgårdsparken i Köpmanholmen
Herrgårdsparken är en natur & konstpark som invigdes 2014 och öppen dygnet runt. Gångarna i parken är breda och väl lämpade för alla och envar att ta sig fram på. Jag gillar den lummiga, vilda känslan i parken.
Som jag förstår har man försökt restaurera parken som den en gång såg ut när herrgården beboddes av familjen Hedberg. Under promenaden kan man läsa historia om familjen Hedberg i både bild och text på vita murar vid önskebrunnen. Det finns också en fotoutställning om sågverksindustrin i en annan del av parken.
Nova tyckte utflykten var lika instressant som jag. Hon hade fullt upp med att kolla in allt under promenaden.
I parken finns det många olika sittplatser och stenbänken här nedanför med konstverk står på Kärleksudden.
Det här kan man läsa om konstnären och konstverket:
Arkeologiskt fynd 13 och 14
Lena Flodman jobbar ofta med assemblage (3D-collage) av olika upphittade objekt av plast eller gummi, ofta leksaker och dockor. Dessa objekt kopierar och förstorar hon upp i marmor, alabaster eller brons. Även gjutlera och aluminium. I ”Arkeologiskt fynd 13 och 14” är två väskor gjutna i brons. Väskorna står på en stenbänk i Herrgårdsparken ute på Kärleksudden i Köpmanholmen.
Länst ner på Kärleksudden där stigen vänder ligger det en stor, blank kula. Den är helt omöjlig att fota utan att få med sin egen spegelbild, det bjuder jag på.
Information om konstverket:
Libjiesbåaloe
När samerna från samevistet på kärleksudden blev bortkörda av den nya tiden och bygget av fabriken i Köpmanholmen kan man tänka sig att de tappade ett smycke av något slag i gräset. Många är vi som legat på knä och letat en ring eller ett örhänge som gömmer sig bland grässtråna. Här är tanken att en detalj från en samisk silverkrage, en hängknapp, blev kvar. Silverkragen använde de sydsamiska kvinnorna vid fest och bröllop. Samekvinnan som la en förbannelse över fabriksbygget – en gång ska här åter bli fäbodvall – fick till slut rätt. I den planerade parken glimmar det till mellan buskar och träd. I gräset ligger ett förstorat smycke, ca 1,5 meter i diameter, utfört i högblankpolerat rostfritt stål. Ett smycke som kopplar tillbaka till de som en gång bodde på platsen, ett smycke som utsmyckning och markering av platsen. Ett smycke som refererar till den kvinna som måste varit en stark personlighet, en detalj från den kvinnliga sydsamiska dräkten, ett silversmycke som pratar om det samiska silvret. Konstnär: Helena Byström.
I barnens del av parken hade Nova massa saker att upptäcka. Varför ligger det en räv och kurar i hålan och varför ligger den så stilla??!?
Under promenaden passade jag på att leta reda på och logga de geocachar som är gömda i parken. Ibland fick vi ta en vilopauser för att vänta så andra gäster i parken hann passera och jag kunde leta vidare. Lite kul var det att en geocachinggömma var ett konstverk med konstnärernas geocacharnamn på plaketten.
Efter promenden genom parken tog jag en sväng förbi kajen i Köpmanholmen. Där utgår skärgårdsbåtarna till Ulvön, Trysunda och Strängöarna och det var full ruljans. Jag fortsatte vara kulturell och kollade in det stora konstverk som står på stranden.
Våg (2002) av Dag A Birkeland.
Skulpturen Våg fungerar som en brytpunkt mellan land och vatten i Höga Kusten, ett fäste där hav möter land. Men tanken kan också uppstå om att det är något som man “krokar i” när man angör en brygga. Materialet är smitt järn, massiv. Varje del väger ca 12-16 ton. Skulpturen ska rosta mer och mer med åren och tanken bakom detta är att Birkeland tänkte på att blått mot rostrött är färger som kompletterar varandra och förstärker varandra.
Kläppa
Det sista jag gjorde i Köpmanholmen var att ta bilen så långt det går ut på Kläppa. Längst ut parkerade jag och gick på ut på udden för att leta reda på ytterligare två geocacher. Den första var en liten gullig holk i form av en fyr. När jag närmade mig den sista geocachen kom vi till denna skreva.
När jag letat en stund så förstod jag att här skulle jag behöva klättra på berget. Det var högt så innan jag ens provade valde jag att avbryta sökandet. Här skulle jag behöva ha sällskap så man kan hjälpas åt. När jag bestämt mig för att gå tillbaka och fäste blicken på marken för att se vart jag satte fötterna så låg geocachingburken bland stenarna på backen! Den måste ha ramlat ner från sitt gömställe till glädje för mig men inte för den som lagt ut den. Jag loggade cachen och petade in den så högt jag kunde nå. Den som äger cachen fick också ett meddelande så den kan återställa geocachen.
Efter avslutat värv kom helt plötslig skärgårdsbåten m/f Ulvön susande för att hämta och lämna passagerare i Köpmanholmen.
Att sitta en stund och bara insupa den vackra utsikten blev ett perfekt avslut på min utflykt.
Det blev en dag som jag kommer att minnas länge. Det kan väl knappast bli bättre än att få kombinera kultur och natur!!
Det finns fler bilder från denna dag som jag publicerat till fotoutmaningen 365 Foton, de kan man se under taggen Köpmanholmen >.
